Fulbild på sjukt god mat eller the same procedeur as every time…

Kanske borde vi starta den där lilla restaurangen som vi så ofta fantiserar om. Det där lilla enkla men ändå speciella kvartershaket där det finns plats för alla sorters människor i alla möjliga åldrar. Det ska finnas plats för så väl mormor som lilla barnbarnet. Ett sorts andra vardagsrum med ett urval av dundergott vegankrubb och ljuvliga drycker. En liten oas i kvarteren att längta till.

Jaha, och varför tjatar jag om det helt plötsligt då? Tja tanken slog mig eftersom jag just som så många gånger förr tänkte skriva om mat. I bland tenderar den här lilla bloggen att mer och mer handla om matlagning. Främst då vegansk matlagning som på senare år kommit att bli en av mina stora passioner i livet. Jag fullkomligt tokälskar att laga mat och experimentera med olika recept. Så galet roligt att mixtra med ost utan ost, grädde utan grädde och andra skojsigheter.

Jag är faktiskt rätt vass på att laga mat nu för tiden om jag får skryta lite lätt. Fast det är förstås en sak att laga mat till mig och familjen eller ett bestämt antal vänner. På en restaurang har man ju knappt en susning i fall det kommer 3 eller kanske 20 personer och att kocka under stress är det inte alla som fixar. Kanske fixar inte jag det alls. Kanske tappar jag helt glädjen med att laga mat under sådana premisser. Fast om jag inte provar kan jag å andra sidan inte veta och att inte veta saker är tämligen frustrerande ändå.

Sluttjatat om det eventuella kvartershaket. Den som lever får se och oavsett hur det blir med den saken så kirrade jag i alla fall en jäkligt god gryta här om dagen. En sån där hittepå/ mantagervadmanhavergryta ni vet.  Jag hade nämligen kikärtor att göra slut på eftersom jag använt kikärtsspadet till pannkakor. Vad göra med de stackars kikärtorna tänkte jag och en gryta tog form i min skalle. Jag vevade i hop dem med ett gäng svarta bönor, klippta sockerärtor, en grovhackad lök, några klyftade små tomater, en näve färsk koriander, chili, en klick tomatpuré och en jäkla massa havregrädde, grönsaksfond, soja, spiskummin, salt, peppar och chilliost utan ost ( Gondino, veganost ). Kan hända hade jag i något mer som jag i så fall har glömt. Det är det som är det luriga med såna här hittepågrytor. Man kommer aldrig i håg hur man gjorde vilket är urdumt när man plötsligt sitter där vid matbordet och dreglar över en tiopoängare.

Nå väl. Jag rostade också blomkålsbitar med olivolja, vitlök, färsk chili och ost utan ost i ugnen och kokade tagliatelle al dente till. Serverade alltihop med hackad färsk koriander och grovriven ost utan ost på toppen. Sjukt fult men sjukt gott! Så varsågoda här kommer bildbevis på det.

Måste förresten slå ett slag för blomkålen som blev extra magisk utan att jag riktigt vet hur. På min fulbild ser den dock helt svartbränd ut men det är en synvilla. Jag lovar vilket min högt ärade snubbe faktiskt kan intyga.

Nästa gång jag lagar mat ska jag skärpa mig. Jag lovar! Då ska jag lägga upp den fint på tallriken och försöka fota snyggt. Ok…..

20190707_170308.jpg

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s