Varför i hela fridens namn har jag aldrig käkat kolbulle i hela långa livet? Egentligen var det i höstas jag funderade över det när @foodbynatta som jag följer hade lagat det och lagt upp lite bilder på sitt fina Instagramkonto. Påbörjade redan då detta inlägg som sedermera föll i glömska. Där låg det sedan och skvalpade som ett litet utkast tills jag i kväll av någon outgrundlig anledning plötsligt kom att tänka på kolbulle.
Alltså kolbulle ser ju dundergott ut och med så fina tillbehör som friterad grönkål och lingoncreme, yummie. För att inte tala om hur mysigt att laga mat utomhus. Det är verkligen något man borde göra oftare.
Vad tusan är då kolbulle egentligen? Ser ju för bövelen ut som en pannkaka och det är inte helt olikt heller. Så här står det att läsa på Adventure Sweden:
– KOLBULLEN VAR SKOGSHUGGARNAS KOST
Kolbullen upptäcktes först i Hälsingland men spreds snart till Jämtland Härjedalen. Där blev den daglig kost för skogshuggare och kolare under de långa perioderna ute i skogen utan tillgång till färska råvaror. Kolbullen stektes i stugorna, över den öppna eld som också utgjorde stugans enda värmekälla, ofta tre gånger om dagen, en energirik om än ensidig kost vilket skapade både vitaminbrist och tandlossning.
Då, som nu, blandas smeten till kolbullen av vatten, mjöl och salt i förväg. Gärna så mycket som ett dygn innan. En stekpanna hettas upp över elden och sen steker man först fläsket. Förr användes Amerikafläsk som var en typ av saltat fläsk som hade lång hållbarhet och därför var perfekt att ta med ut i skogen. Det torrsaltade och fasta fläsket kom från Amerika från början, därav namnet, men efter hand började man bereda det även här. Amerikafläsk går fortfarande att få tag på, men idag används ofta rökt och tärnat fläsk till kolbullarna. När fläsket är stekt slår man på smeten, som har blivit tjock och fin, och låter den bryna ordentligt i ister eller matolja.
Idag finns det nog både en och annan som rynkar på näsan åt denna tjocka kaka som i princip dryper av fett. Ändå överlever kolbullen genom LCHF-stormar och Atkins-dieter. För visst är det väl härligt, när man stått där i röken från elden och får sin kolbulle på en redan genomflottig servett. Det är salt, frasigt och fantastiskt gott.
Nu är jag som ni vet ingen animaliekäkare så självklart kommer jag inte göra enligt detta recept. Huua, för fläsk och grejer! Nä, jag kommer köra efter receptet inne hos @foodbynatta. Hon är nämligen precis som mig en sån där märklig plantkäkare.
Har du ätit kolbulle någon gång?
Cath´s Corner 