Till salig mor Stinas ära!

Vi har som ni vet varit i Karibien på bröllop. Närmare bestämt så ägde ceremonin rum på en lyxig resort vid Coco beach i Rio Grande på Puerto Rico. Det var ett svulstigt tredagarsbröllop med whiteparty på fredagen, bröllop med middag och fest på lördagen med efterföljande frukost på söndagen.

Bröllopet var väldigt vackert, fint och galet roligt. Snacka om extra allt och klackarna i taket. Whitepartyt kvällen före gick knappast av för hackor det heller. Jösses Amalia en sån kväll.

Det var brudgummens puertoricanska föräldrar som ordnade partyt. Det hölls nere på stranden bland palmerna. Kvällen var alldeles ljummen och det var lyktor, livemusik, dans, små matstånd och roliga tivolispel. Vi pratade, åt, drack, skrattade och dansade. En magisk kväll som för alltid kommer ha en alldeles speciell plats i mitt minne.

Det var som namnet antyder ett party med vit klädkod. I min jakt på den perfekta klänningen till både bonusdotterns bröllop i Mexico och det här bröllopet så föll det där med att hitta en vit klänning liksom lite i glömska. Jag blev otippat påmind någon dag innan avfärd då det damp ner en formell inbjudan till kvällen.

-Wooops! Det var det där med vit klänning också ja.

Jag insåg att det skulle bli svårt att hitta en vit sommarklänning i butikerna så här mitt i vintern. Att nätshoppa fanns det ingen tid till. Så det var bara att börja rota hemma i gömmorna. Den första klänningen jag hittade hade visst krympt litegrann.. Så den var det bara att glömma 🙂

Så plötsligt fick jag syn på en gammal favorit som hängde halvt gömd mellan två röda klänningar. Åhh, min älskade gamla ”MarilynMonroeklänning”. Jag har alltid kallat den så och det helt enkelt för att den är av samma modell som fröken Monroes berömda gamla vita stass.

Min ”MarilynMonroeklänning” har säkert 15 år på nacken. Jag använde den flitigt under några år men sedan föll den av någon outgrundlig anledning i glömska. Förstår inte riktigt varför. Det är en helt underbar klänning. Verkligen på tiden att den får komma ut ur garderoben igen. Så den får det bli tänkte jag och kände mig oerhört nöjd. Klimatsmart också för den delen. För att pigga upp det vita med lite färg rotade jag fram ett par röda fina klackskor och packade även ner mina röda långa örhängen.

Nästa nöt att knäcka var då vilken väska jag skulle ha. Jag rotade bland alla mina väskor i svart, silver, guld, rosa, brunt och blått men hittade ingen som passade. Inte förrän jag kom till väskan längst in på hyllan där jag har en del av mina väskor. Booom, där var den! En röd liten läcker kuvertväska som en gång tillhört salig svärmor Stina. Jag har flera väskor och även en klänning som en gång tillhört henne och som jag använder ibland. Älskar gamla kläder och ting.

Så tack kära Stina för lånet av din lilla väska. Tack också till mig själv för att jag alltid sparar så många gamla paltor. Inte så illa pinkat att få till den här outfiten helt utan att spendera en endaste ynka liten krona. Nöjd var ordet.

Om ni tittar noga ser ni att jag även har en röd hårsnodd. Jag öste också på med lite mera rött på läpparna strax efter att bilderna togs. Det blir knappast mer matchat än så. Det turkosa armbandet stör möjligen en aning men det var nyckeln till vårt hotellrum. Rätt fiffigt ändå att ha nyckeln runt handleden. Så den fick trots allt vara kvar. Dagen efter på bröllopet hade jag dessutom turkos klänning. Så då matchade nyckeln alldeles perfekt 🙂

Vi glömde visst fota när jag hade den lilla väskan. Så här kommer en bild på bara den. Så får ni helt sonika visualisera hur fint det var att bära den till kvällens outfit.

Och mannen i mitt liv då? Jodå, han var nästan vitklädd han också. Vit skjorta, beige shorts och vita skor. Fast skorna syns tyvärr inte. Så ni får nöja er med den här bilden på oss båda. Jag har visst mat mellan tänderna men det såg jag först efteråt. Jaja, det är en tämligen värdslig sak ändå. Det finns de som inte har mat. Varken mellan tänderna eller någon annanstans.

I vanlig ordning vill jag inte lägga ut bilder på människor som kanske inte vill vara med här i min lilla fåniga amatörblogg. Så ni får nöja er med en liten skymt av denna underbara kväll. Bilden är tagen när gästerna höll på att strömma in. Eller säger man ut när det är utomhus 🙂

Önskar er en fortsatt fin lördag.