Ända sedan jag var en liten tösabit på 80-talet så har jag älskat hästar. Jag minns fortfarande lyckan när jag fick börja på ridskola. Jag minns särskilt när jag red på lördagar och gärna hängde i stallet hela dagen. Lördagar innebar också att jag alltid köpte en nötcreme och en mentos i det lilla caféet en trappa upp. Åååh, vad jag älskade att vara i stallet. Jag var också skötare till en häst i privatstallet under en tid. Det var ett sto som ett hette Mata Hari. Under många år åkte jag också på mängder av ridläger. Så mysigt med stallhäng.
Sen blev jag tonåring och slutade på ridskolan. Fast jag har ändå aldrig slutat att vara en hästtjej även om det numera går lång tid mellan gångerna Alla våra tre tjejer red också under många år när vi levde storfamiljsliv ute i förorten. Så det var mycket stallhäng på den tiden. Älskade det. Mannen i mitt liv var mindre nöjd 🙂 Jösses så trött han var på hästar och stall ett tag, hahaa:) De rider ju bara runt runt sa han allt som oftast med missnöjd stämma. Själv följde jag glatt alla olika gångarter, skänkelvikningar, snett igenom och allt annat som hände där i manegerna. Så mysigt också att hjälpa till och hämta hästar i hagen, sadla, tränsa, rykta och gu vet allt.
Under en tid tog jag också upp ridningen som vuxen. Jag och äldsta bonusdottern red under några år på en ridskola med enbart islandshästar. Galet fin tid. Det finns inte mycket som slår att hänga och umgås med hästar. Det är lite som med yoga faktiskt. Som balsam för själen.
På senare år har jag också till min stora lycka lyckats få med mig mannen upp på hästryggen några gånger. Så det har blivit några underbara turer nere i Malung hos Varghedens islandshästar när vi varit uppe i vårt lilla paradis i Sälen. Så kul och ni kan läsa mer om Vargheden här.
I sommar ska vi upp ihop med vår vän Carro och nu är även hon som aldrig har ridit sugen på att testa. Så jag ska boka in oss på en tur nu i veckan tänkte jag. Jag har också hittat ett nytt stall uppe i Rörbäcksnäs som jag är så sugen på att prova. Det är ett stall med lite annan filosofi som grundar sig på samspelet mellan häst och människa sk horsemanship. Kika in här om ni är nyfikna vet ja.
Vad vill jag egentligen säga med det här då? Jo, att jag måste åka till Norco. Det är en stad i Kalifornien där nästan alla har häst. Staden är i princip uppbyggd efter att alla rider. Så det finns ställen utanför varenda butik, restaurang, pub mm där man kan binda upp hästen medans man shoppar loss eller kanske tar sig en bira. Överallt rider människor omkring i denna stad. Hur häftigt låter inte det. Jag fick nyligen nys om denna stad och den ligger visst bara en timmas bilväg från Los Angeles och Venice beach där vi varit flera gånger. Det är för mig en gåta att jag inte har lyckats googla mig till den här stan redan för längesen. Hur har vi inte kunnat vara där? Så nu måste jag nog börja spåna på en ny ”caliresa! Ja, banne mig!!! Jag hittade ett gammalt inlägg av en tjej som bott i Norco. Så kika in här om ni vill se lite bilder från denna ”häststad”
Rundar av dessa hästiga rader med bland annat en bild från en av de allra första gångerna jag satt på en häst. Jag var 5½ år och det skedde på Borås djurpark. Det var sån där ”åkahästupplevelse” ni vet men för en liten tjejja på knappt 6 år var det såklart oerhört spännande.) Ser ni koncentration. Jädrar vad jag fokuserar 😉
Cath´s Corner 
En reaktion på ”Jag måste åka till Norco”