Canchancharra till alla eller dagen då ett av våra barnbarn såg dagens ljus.

Gör i ordning en kopp te. Luta er tillbaka och gosa ner er i favoritfåtöljen för nu blir det lååångt här i hörnan. Nu ska det handla om både barnbarn, drinkar, nya vänner och annat smått och gott.

Det var en gång en blivande bonusmormor och en morfar som blev just bonusmormor och morfar mitt i dess ljuva semestertid. Närmare bestämt befann de sig i underbara lilla Trinidad på Kuba och det var inte vilka gammelpäron som helst utan det var vi. Jag och mannen i mitt liv. Mitt i vår semester tisdagen den 24 april kl 22.14 svensk tid såg det lilla gossebarnet dagens ljus på Mölndals sjukhus strax utanför Göteborg. Den lilla parveln vägde 3 595g och var 51 cm lång. En alldeles lagom liten bebbe eller hur?

Hos oss i ljuvliga Trinidad var klockan bara 16.15 på eftermiddagen och vi jublade av lycka och började genast längta hem en smula. Åååh, älskade lilla knodd! Mitt hjärta svämmade nästan över av kärlek när vi fick beskedet och när vi sen fick se bilder på honom och på hans underbara mamma. Ååååh, då rann det tårar på oss bägge två. Så det var allt en faslig tur att vi hade solglajjor på oss. Gå där, två medelålders svennar och toklipa mitt på gatorna i Trinidad liksom. Vad är det för fasoner men det är klart. Kan man göra annat när familjen precis har berikats med en sån här liten goding?

Så där gick vi och grinade för fullt men det kunde vi ju inte hålla på med hur länge som helst. Vi bestämde oss för att slå på stort och fira nytillskottet och det blev en kväll som vi sent ska glömma. Vi började med att gå hem till till vårt lilla krypin och slog oss ner på terassen med varsinn liten rom eller aja, Två eller tre då´rå och den nyblivna morfadern slog till på en fet cigarr från Havanna. Så där satt vi i solskenet och skålade för lille Nacho, numera Nicolas.

Sen åt vi finmiddag och slog oss ner på trappan för att kolla nätet. ( Mer om varför nätet bara fungerade på en trappa kommer i sinom tid men jag kan säga så mycket som att vissa grejor var väldigt old school på Kuba ) Vi började språka med ett par från Ohio och en snubbe från någonstans på Irland har jag för mig. Snackade lite och tipsade dem bland annat om bästa beachen och bästa baren i Trinidad i alla fall enligt oss. Sen tänkte vi inte mer på det utan spatserade vidare på de mysiga små gatorna.

Detta var vår sista kväll i Trinidad och givetvis kunde vi några timmar senare inte låta bli att slinka in på vår favoritbar, Cafe Fortuna! En störtskön bar med bland annat ett badkar till soffa,  tjocktv´s och trampsymaskinsbord som bord. Här en bild från vårt första besök på Fortuna, ( notera kvinnounderkläderna som hänger strax ovanför min hattbeprydda skalle )

När vi sent omsider denna kväll som nyblivna morföräldrar stegade in på Fortuna så vilka tror ni satt där och gottade sig mitt i badkaret? Jo, våra nyfunna vänner från Ohio och the irishman så klart.  Där satt även ett gäng andra roliga typer bland annat en kuban och några tyskor. Den nyblivna morfadern fick tokfnatt och bjöd laget runt på Canchancharra för att fira vårt andra barnbarn. Jösses som vi skålade, tjoade och tjimmade till lille Nicos ära! Så roligt och Canchancharra är för övrigt min nya favoritdrink. Inte alls så där söt och sliskig som de flesta drinkar. Den innehåller honung, vit rom, citron och sodavatten samt lite is. Låter kanske inget vidare men den är galet god!

Sen blev det party och en kväll som vi sent ska glömma. Vi fick inte bara ett barnbarn denna eminenta kväll utan också nya vänner. Jag är numera polare med Ohiofolket både på Facebook, instagram och What´s up och vi har redan haft en del kontakt. Så vem vet? Nästa gång vi drar till NY för att hälsa på underbara släkten så kanske vi bokar in en dejt med dem också. Så kul!

Bildbomb på det? Jajamensan! Håll till godo gott folk….

 

Den dagen/kvällen glömmer vi som sagt aldrig. Nu har vi dock varit hemma i 5 dagar och har redan hunnit gosa med Nicolas vid tre tillfällen. Älskade lilla barn! Så fin!