Farmors krabbelurer!

Min farmor var ingen sån där ”matfarmor”. I alla fall inte som jag minns henne men jag har ett bestående matminne av henne och det är att hon ofta gjorde krabbelurer åt oss barn. Jag tokälskade hennes krabbelurer. Det var så mysigt att sitta där i hennes kök på Eklandagatan och småprata om ditt & datt medan hon stod vid spisen och gräddade krabbelurer. Hon vände dem alltid i lite strösocker innan hon lade upp dem på fatet och jag fick hugga in. Mmm, jag minns fortfarande exakt hur hennes nygräddade krabbelurer smakade.

När jag sedermera flyttade hemifrån skrev hon ner receptet till mig. Så när mina barn var små och vi bodde i hyresradhuset i förorten hände det sig ibland att det blev ”farmors” krabbelurer till frukost.

Av någon outgrundlig anledning föll så småningom farmors krabbelurer i glömska. Sedan jag blev plantkäkare vilket jag varit i ganska många år nu så har jag definitivt inte gjort några krabbelurer. Jag har inte ens tänkt på krabbelurer men så plötsligt en dag för inte så längesedan fick jag ett plötsligt sug efter farmors krabbelurer. Det var så att det nästan vattnade sig i munnen och jag började dreggla av bara tanken

Så i morse vankades det krabbelurer till frulle här i störtsköna Bagis. Visserligen kan jag inte längre använda salig farmors gamla recept eftersom det så klart innehåller ”kossamjölk” och annat sånt där läskigt som befunnit sig inuti en levande varelse. Så jag letade istället upp ett veganiserat recept men kunde ändå inte låta bli att ta fram farmors recept. Så bäst jag stod där och gräddade för det vilda var mina tankar hos farmor. Jag slängde då och då ett litet öga på receptkortet och mindes små anekdoter från förr. Så glad att jag har sparat hennes recept.

Det var så in i helskotta gott. Barnsligt gott och de smakade precis som jag mindes dem trots avsaknaden av djursubstanser. Mannen i mitt liv gillade dem han också. Så nu ska farmors krabbelurer aldrig mera falla i glömska. Till barnbarnen steker jag ofta pannkakor, plättar och ibland har jag även gräddat våfflor men aldrig krabbelurer. Så det ska det banne mig bli ändring på nu. Jag vill också vara en ”krabbelurgräddande” farmor/ bonusmormor. Så det så 🙂

Njut av lördagen för det tänker jag göra!

Gamle farfar fick minsann vara med på ett hörn också. Min farmor och farfar var skilda. Så farfar bodde i egen lägenhet men han hängde mest hos farmor i alla fall.