Livet med plåtis.

Då är ett synnerligen härligt dygn över och vi är åter igen hemma i Bagis. Vi avrundade trippen med en liten avstickare in till Patriks prylar. Det är en lite smårolig butik i anslutning till ett mysigt kafé inte långt från Halmstad. Vi har besökt den några gånger förr och också shoppat en del grejer där. Alltid kul att kika förbi när vi ändå är i krokarna. Den här gången hittade vi dock ingenting som föll oss i smaken. Vi är bland annat på jakt efter några roliga plåtskyltar. Helst gamla men nya på rätt sätt kan också funka. Jag trodde nog att Patrik skulle ha några på lager men tji fick jag. De som fanns var alldeles för stora för platsen där de ska hänga här hemma.

J fick sig dock en god kaffe i finfin tantkopp som han avnjöt ihop med en liten bit toscakaka. Så vi börjar helt sonika med slutet på vårt härliga dygn. Kika vet ja om ni är sugna på att se en mysig uteservering och en göbbe som pimlar kaffe. Så tar vi resten sen.

Det som jag vill dela med mig av i kväll har egentligen inte så mycket med kaffe eller fotboll att göra. Det kan man visserligen tro när man kikar på min filmsnutt och mina bilder. Men det jag egentligen vill säga är att jag är så jäkla glad över Peggy. Vi pratade om det i går kväll när vi satt i en liten hamn i Hörvik och mös.

Ja men fy tusan alltså vad tokglada vi är över vår lilla Peggy. Att bli med plåtis kan vara ett av de bättre besluten vi har tagit under våra snart 20 år tillsammans. En sån frihet att bara kunna dra i väg med vårt lilla bo. Bara att åka dit näsan pekar eller som i går mot Mjällby.

Där vankades det nämligen final i Svenska cupen med Häcken som gästspelande lag. Min kära snubbe är som en del av er vet ett hängivet fan av just fotbollslaget Häcken. Klart som korvspad att han blev sugen på att åka ner. På företaget där jag jobbar råkar dagen efter Kristi himmelsfärd dessutom vara en klämdag. Så då är jag alltid ledig. Perfekt för en liten minisemester med andra ord.

Jag håller visserligen egentligen på Blåvitt men Häcken är ändå mitt andralag. För kärleks skull ni vet. Dessutom är det faktiskt lite roligare med Häcken för närvarande. Blåvitt känns lite deppigt men förhoppningsvis vänder det väl så småningom. Någon gång vänder det alltid. Inget lag kan ju vara sämst alltid eller bäst heller för den delen.

Så vi packade ner våra tandborstar samt lite annat smått och gott. Sen stack vi iväg strax efter halvelva i går morse eller förmiddag kanske man säger. Fast för oss är det morgon eller i alla fall sen morgon vid den tiden på lediga dagar.

Mitt i klacken i strålande sol. Lite småkyligt förvisso men ändå tacksam för solen som värmde litegrann.

Sen hamnade vi på läktaren då vi sprang på en vän. Vann gjorde det eminenta Hisingslaget också. Så då blev det segercigarrer för herrarna. Festligt värre.

Riktigt kul att se prisceremonin och glädjeyran som jag dessvärre missade att fånga på bild. Här i alla fall en skymt av några spelare samt faktiskt lite kändisspan. Gubben i kostym till höger är ingen mindre än Fredrik Reinfelt. Han är tydligen ordförande i Svenska fotbollsförbundet nu för tiden. Inte för att jag någonsin varit ett fan av Reinfelt. Han är liksom inte riktigt min kopp te men ändå.

När segeryran väl hade lagt sig var det dags för oss att finna oss en plats för natten. Klockan var närmare 19 och vi var inte så sugna på att åka runt och leta. Så jag hittade en liten ställplats i den lilla hamnen i Hörvik. Kanske inte riktigt lika coolt som att fricampa men vi fick stå vid vattnet precis vid bryggan. Inte fy skam ändå. Jag dukade fram lite godsaker och hällde upp rödtjut. Sen satt vi där och njöt av kvällen. En väldigt vacker om än något kylig kväll.

I morse vaknade vi upp till ännu en solig dag. Så det blev frukost på bryggan. Ja, i alla fall för mig. Min lilla ”farbror” skulle envist sitta i en stol vid ett bord och det i lä. Så det så 😉

Här satt och sedermera låg jag och njöt av livet på en filt en god stund. En synnerligen trevlig början på dagen.

Mätta och nöjda rullade vi sedan vidare hem mot Göteborg. När vi närmade oss Knäred började våra magar kurra. Så vi svängde av vid en liten sjö vid en kraftstation där vi parkerade oss. Jag kokade linquine som vi åt med två sorters ostfri ost och korv utan korv. Hur gott som helst och definitivt bättre än en burgare från donken, blä! Ytterligare en fördel med livet med plåtis. Att slippa käka snabbmat. Att istället bara kunna stanna någonstans och kirra eget käk. Min kära man älskar visserligen snabbmat men han tyckte detta var både trevligt och gott. Jag misstänker dock att han inte alltid kommer vilja göra så här. Ibland kommer han nog envisas med att vilja ha sin Big mac eller sina läbbiga chicken mc nuggets som han älskar så. Konstig man va? Som verkligen gillar Big mac på riktigt. För mig är sån mat som ni vet nödfallsmat. Föda helt enkelt när inget annat står till buds.

Klart som korvspad att den gulsvarta tröjan åkte på i morse. Han pyntade även instrumentpanelen med sin halsduk med Häckenlogga. En väldig glad och nöjd snubbe.

Det här må se simpelt ut men skenet bedrar. Riktigt gott med både korv, parmesan och brushettatopping. Givetvis helt ost och korvfira varianter 😉

Ännu en fördel med att ha en plåtis när man ute på tur. Bara att stanna och hoppa ner i bingen om John Blund knackar på.

När pastan väl var uppäten och vi sett oss mätta på utsikten över vattnet och den gamla kraftstationen så tog vi sikte på Göteborg igen. Vi gjorde visserligen en liten avstickare in till Patrik men det har vi redan pratat om.

Med dessa ord önskar jag fortsatt trevlig kväll.