Dröm ändå.

Jag älskar lockigt hår och det har jag nog gjort i hela mitt liv eller i alla fall så länge jag kan minnas. Jag vet inte hur många gånger jag har önskat mig ett fränt fluffigt läckert Hollywoodsvall. Istället har jag tyvärr begåvats med ett helt jäkla spikrakt hår. Så förbannat rakt att det händer att jag får frågan om vilken plattång jag använder. Alltså, vad f-n!!!!! Blir helt knäckt varje gång det händer. Vill nästan grina en stund. Vadå plattång? Vem f-n vill ha en plattång. Jag äger inte ens en sådan och kommer aldrig att göra. Så det så.

Så fatta lyckan varje gång jag går hem från frisören och ser ut så här. Det händer ungefär var åttonde vecka. Det är så ofta som jag går till världens bästa Frida och fixar till min gråbruna sörja till tantautväxt. Lycka ändå att få bort utväxten och samtidigt få svallande lockar, mmmmm.

Som lite kuriosa kan jag berätta att jag provat det mesta i lockväg. Allt ifrån olika tänger både manuella och självsnurrande till långa rullar, rör och olika slags papiljotter. Är kass på allt eller så har jag inte tålamod nog. Det tar helt enkelt för lång tid. Så lång tid att jag oftast hinner bli förbannad och lägger av innan håret är färdiglockat.

Nu har jag dock klickat hem ett sånt där ”lockband”. Ja men ni vet säkert vad jag menar. Ett lite småstelt band som man liksom lägger över huvudet, virar håret runt det och sedan har det i över natten eller bara i väldigt många timmar. Låter som ren och skär magi i mina öron men ska tydligen funka. Tänk ändå att få perfekta lockar bara genom att vira en grej runt barret och sedan dejta John Blund.

Jag är dock en aning skeptiskt. Detta trots att jag både hört och sett hur bandet har funkat på vänner, bonusbarnbarn och andra i min närhet. Kan det verkligen bli så bra eller kommer jag att bli den första i hela världen som det inte funkar på. Har säkert fel hårtyp eller något sådant.

Men tänk  om jag äntligen så här på ålderns höst har hittat ett smidigt, enkelt och framför allt snabbt sätt att kirra ett riktigt schysst Hollywoodsvall på. Tänk ändå. Dröm…….

Kan dock meddela att jag inte såg ut så här så värst länge. Väl hemma skulle vi iväg och hämta våra yngsta barnbarn, laga mat och annat så iaf halva håret åkte snabbt upp i tofs och utan glajjor svall och smink ser man inte särskilt fancy ut. Fast det var kul så länge det varade;)

Rundar av med en bild innan svallet men väl efter att bästa Frida börjat sätta tänderna i tantabarret. Det är allt bra tur att hårfärg finns ändå. Annars hade jag inte bara haft spikrakt hår utan dessutom råttfärgat spikrakt barr med en touch av grått. Hujedamej!!